|
Så länge som
jag minns har jag älskat växter och
anblicken
av outnyttjad mark har satt min fantasi i
rörelse.
Orsaken är
säkert min bakgrund. Jag växte upp i
det krigshärjade
Tyskland efter Andra Världskriget.
Förstörelsen var oerhörd.
Men
mitt i denna hemska situation upplevde jag något
fantastiskt, växternas intåg,fröerna fick fäste i
moras-
högarna och ruinerna och täckte barmhärtigt mycket
av det som var trasigt och fult.
Jag
lärde känna mjölkörten ängsbrässma den stora natt-
ljusblomma och
den underbara kamomillen, som inte bara
läker
människan utan även jorden där den växer.
Enligt
romare
och greker användes den också av de vilda djuren.
Bland
annat sade man att när vesslan slagits med ormarna
och
blivit sårad eller uttröttad så skyndade den till en
plats
där kamomill växte och rullade sig där tills den åter
blev
frisk.
Nöden var stor och mat en ständig bristvara. Folk odlade
överallt, även på banvallarna och på hustaken.
Vi
barn lekte mycket med växter och låtsades att världen
var
hel.
Barn, 60 år senare som klär ut sig till glada
indianer med hjälp av ormbunkar.
|
